Bönderna från byarna i Hamra och Hole byggde år 1790 sin

husbehovssåg vid utflödet vid sågtjärn. Detta var Värmlands äldsta

sågverk. 1857 byggdes den magnifika stendammen som ersatte den

gamla av trä. En inhuggning i en sten berättar; Här byggdes damm 1857,

signerat av bl.a. N.D S.

Denne N.D.S. var Nils Danielsson från Navergården, bonde och sågare vid

Hamrasågen. Han byggde också torpet, skvaltkvarnen och vadmalsstampen.

1857 annställde han en sjuttonårig yngling som dräng, Sven Halvarsson,

"Sven ve Såga".

Sven var som sin husbonde ett tekniskt geni och tusenkonstnär.

Han fortsatte utbyggnaden av självhushållet med smedja och tjärdal och han

byggde tork och pressrum, stickhyvel, uppfann en vindflöjel som drog hacelsemaskinen

och i slutet av sin levnad byggde han en vattenturbin som han anslöt till ett

litet elverk.

Möbler. virke, verktyg och skor tillverkades också på gården.

När hans husbonde 1887 gick ur tiden skänkte änkan Danielsson hela anläggningen

som lön för lång och trogen tjänst.

Där levde Stampar-Sven med fru och fyra barn fram till sin död 1949, 91år gammal.

Stampar-Svens dotter Signe levde på torpet fram till 1970.

Enligt Stampar-Svens önskan skänktes de grå byggnaderna till Ekshärads

hembygdsförening som med små medel och egna insatser lyckades föreningen bevara

byggnaderna. 1976 kom vårfloden och bröt sig igenom dammen och hotade

att spola bort både stamp och kvarn.

Efter denna händelse blev det en häktisk aktivitet runt Hamra Vadmalsstamp.

Flera aktörer, Ekshärads hembygdsförening, kyrkofullmäktige, AMS,

Riksantikvarieämbetet, Hembygdsförbundet m.f. gjorde en gemensam aktion

som slutade i att stenbron reparerades, stamphuset restaurerades, kyrkan

köpte vidare boningshuset.

En stampengrupp inom hembygdsföreningen bildades.

Gruppen försöker hålla den kulturhistoriska miljön levande och under en dryg

sommarmånad finns där säterkullor, några djur och en kaffeservering.